Igår var jag och Erika och såg The Lone Ranger. Det var jättelänge sedan jag var på bio - senaste filmen jag såg var Les Miserables i januari någon gång. Helt galet att det redan gått så lång tid, med tanke på att jag tycker det är så himla mysigt att gå på bio. (Vem tycker egentligen inte om att gå på bio?)

 

The Lone Ranger var en helt okej film, men tyvärr var den inte mycket mer än så. Självklart kan man ju inte annat än att älska Johnny Depp som indianen Tonto, och jag skrattade faktiskt högt vid flera tillfällen. Men själva filmen var precis som "en typisk blockbuster ska vara" - inga överraskningar eller plötsliga vändningar i berättelsen tillsammans med platta karaktärer. Riktigt tråkigt tycker jag, men eftersom jag inte hade några höga förväntningar blev jag inte särskilt förvånad.

 

Hans Zimmer står som kompositör för soundtracket, vilket var som en blanding mellan Pirates of the Caribbean och Sherlock Holmes. Eftersom filmmusik är något av det viktigaste för mig blev jag väldigt besviken på denna front också. Självklart var det en liten twist med i filmen, men kommer inte ens i närheten av den komplicerade storyn som berättas i Pirates of the Caribbean. Och jag är en sådan som älskar när det under filmens gång ställs massvis med frågor som man som publik inte får besvarade på en gång. Riktigt synd, när filmen kunde blivit riktigt bra.